Intervjun med Markus, följeforskare hos CSR Västsverige från Högskolan Väst

I den första delen av intervjun berättade Markus om varför dubbel väsentlighetsanalys (DMA) är en central del i dagens hållbarhetsarbete och varför den väcker så många frågor ute i organisationerna. I den här uppföljande delen delar han med sig av de viktigaste insikterna från sin följeforskning vid CSR Västsverige.Markus, vad är det mest framträdande mönstret du har sett?

– Det tydligaste är att organisationers förutsättningar att arbeta strukturerat med hållbarhet varierar kraftigt. Det handlar delvis om storlek, men i betydligt högre grad om interna resurser, arbetssätt och hur organisationen är uppbyggd. Tillgång till tid, kompetens och grundläggande struktur spelar en avgörande roll för den organisatoriska beredskapen.

Organisationer som upplever att de har bättre resurser på plats beskriver också en större förmåga att identifiera, prioritera och hantera hållbarhetsrelaterade frågor. I de fallen får dubbel väsentlighetsanalysen också ett tydligare genomslag.

– Där används DMA inte som ett “krav som måste bockas av”, utan som ett stöd för struktur, prioritering och förståelse för omvärlden, förklarar Markus.

Många pratar om risk, räcker det inte att vara medveten om riskerna?

– Nej, det är faktiskt en viktig insikt från studien. Medvetenhet om hållbarhetsrelaterade risker i sig skapar inte automatiskt beredskap. Enkätsvaren visar inget tydligt samband mellan hög upplevd finansiell risk och en mer utvecklad hållbarhetsberedskap.

Intervjuerna ger en förklaring: när organisationer saknar data, tydlig ansvarsfördelning och praktiska arbetssätt stannar riskbedömningar ofta på en övergripande nivå.

– Då blir risk något abstrakt, snarare än något som faktiskt leder till handling.

Hur upplever organisationerna regelverken, som CSRD?

– Osäkerhet är ett återkommande tema. Många uttrycker att det är svårt att tolka kraven, avgöra ambitionsnivå och förstå hur man ska arbeta praktiskt. Det gäller både i intervjuerna och i enkätmaterialet.

Den osäkerheten leder i vissa fall till försiktighet och avvaktan snarare än aktiv implementering. Samtidigt pekar materialet tydligt på att gemensamma diskussioner i workshop- och nätverksformat minskar osäkerheten.

– När organisationer får möjlighet att resonera tillsammans, jämföra tolkningar och dela erfarenheter, ökar både tryggheten och viljan att gå från plan till handling.

Finns det något som bromsar hållbarhetsarbetet mer än motstånd?

– Ja, och det är kanske lite överraskande. Hållbarhetsarbete möter sällan direkt motstånd. I stället konkurrerar det med den dagliga verksamheten. Det är tidsbrist, parallella prioriteringar och begränsade resurser som gör att arbetet ofta sker stegvis.

Markus beskriver hållbarhetsarbete som en process där kunskap och struktur byggs upp över tid, snarare än genom snabba språng.

– Det är viktigt att ha realistiska förväntningar. De organisationer som lyckas bäst är ofta de som tillåter sig att ta steg för steg.

Vad ser du för positiva tendenser?

– Kunskap om dubbel väsentlighetsanalys bidrar till ett gemensamt språk. Det gör det lättare att prata om påverkan, risk och framtida krav internt. Dessutom ser vi att organisationer som deltar i nätverk och gemensamma lärandemiljöer i högre grad går från planering till genomförande.

Samverkan och erfarenhetsutbyte framstår därmed som viktiga mekanismer för att underlätta arbetet över tid.

Om du sammanfattar, vad är den viktigaste slutsatsen?

– Dubbel väsentlighetsanalys bör förstås som en process, inte som ett tekniskt verktyg med omedelbar effekt. Dess värde är starkt beroende av organisatoriska förutsättningar, resurser och möjligheter till gemensamt lärande.

För Markus har följeforskningen också tydliggjort kärnan i CSR Västsveriges roll:

– Det verkliga värdet ligger i att skapa strukturer och sammanhang där organisationer kan tolka krav, bygga kunskap och stegvis utveckla sin förmåga att arbeta med hållbarhet i praktiken. Det är där förändringen tar fart.

Markus arbetar med följeforskning inom CSR Västsveriges arbete med dubbel väsentlighetsanalys och hållbarhetsrapportering. Genom att studera hur kunskap om rapportering påverkar företags förmåga att agera i en snabbt föränderlig omvärld, skapar han insikter som kan bidra till både motståndskraft och utveckling.

– Jag är intresserad av hur kunskap påverkar organisationers beredskap. Genom mitt arbete följer jag hur företag resonerar kring hållbarhetsrapportering, särskilt i förhållande till dubbel väsentlighet. Det handlar om mer än bara regler, det handlar om att förstå sin påverkan och sin roll i samhället, säger Markus.

Bland små och medelstora företag ser han ett tydligt skifte.

– Fler börjar intressera sig för rapportering, även de som inte omfattas av lagkraven än. Det handlar ofta om att hinna förbereda sig i tid, men också om att använda dubbel väsentlighet som ett verktyg för att skapa struktur, snarare än att bara bocka av en lista med krav.

Det här förhållningssättet kan göra stor skillnad, menar han.

– Genom att bygga kunskap och få överblick tidigt, kan företagen identifiera risker och fatta mer genomtänkta beslut. Det gör dem mindre sårbara och bättre rustade inför framtida förändringar, både lagstadgade och marknadsdrivna.

Och det finns anledning att känna hopp inför utvecklingen.

– Det mest positiva jag ser är viljan att lära. Även mindre företag, med begränsade resurser, testar nytt, delar erfarenheter och hittar egna vägar framåt. Det skapar en kultur av utveckling och den kulturen är en styrka i sig.